Amerikanska flygbolaget United håller på att renovera både deras lounger och flygkabiner. Det nya konceptet heter Polaris och uppgraderingen har pågått sedan 2014 – men det har långt ifrån varit smärtfri process och bara ett fåtal flygplan har hittills uppgraderats till den nya kabinen. Loungerna tar också tid att uppgradera. United har nyligen öppnat de första Polaris-salongerna som vi på Finalcall.travel nu testat.
Med det sagt var Polaris ett måste för United, som annars skulle ha haft något av de sämsta business class segmenten för både inrikes i USA och long haul.
I samband med Polaris tar flygbolaget en ny standard som är ungefär i linje med vad de flesta europeiska flygbolag kan tillhandahålla – och inrikes i USA är änu bättre än vad ”inrikes” i Europa brukar vara. FinalCall.travel har testat ett inrikesflyg mellan San Francisco och Washington Dulles i den nya Polaris-kabinen. Men naturligtvis börjar resan i flygplatsens inrikesterminal.
Incheckning i San Francisco och loungen
United har en stor del av terminalen i San Franciscos inrikesterminal. Incheckning kan ske vid en mängd diskar, och med en business-biljett i händerna samt beväpnad med ett SAS Diamond-kort, kan man gå rakt till disken. Där stod en leende men lite förvirrad kvinna som inte riktigt kunde förstå varför jag inte ville checka in bagage när jag skulle vidare hela den långa vägen till Köpenhamn.
Ändå fick jag mitt boardingkort till UA291 (och boardingkortet för den efterföljande resan över Atlanten med SAS också.) Efter det var det dags för säkerhetskontrollen där kön var ganska stor – och trots att jag hoppade ca. hälften av den då det fanns en genväg för Business- och Star Alliance Gold-passagerare.
På andra sidan säkerhetskontrollen sattes kursen mot United Club. Polaris Lounge i San Fransisco är endast tillgänglig för utlandsflyg, så det finns inget annat val än ett loungebesök i den nu bekanta och något tråkiga, gulaktiga designen. Det fanns emellertid en ljus plats i ena änden av loungen. Det var en liten dold avdelning – som uppenbarligen var en rest av ett tidigare samarbete med hotellkedjan Westin – där möblerna inte bestod av den smaklösa läderkolossen och där den primära färgen inte var gul. Här fanns vackra möbler och en trevlig lugn atmosfär. Speciellt lugnt och skönt var det för att inte är så många som flyttar bort från den centrala delen av loungen.
Därefter blev det en tur till buffén för lite snacks som bestod av en bulle och fruktbitar samt en automat-latte. Ja, loungen är ganska trist i matutbud och förvänta dig inte att gå ombord med mätt mage.
Boarding och konfiguration
Efter en timmes väntetid i loungen var det en kort promenad ut till gaten – 86 – där UA291 stod parkerad. En 777-200 med den nya konfigurationen är lite av en scoop för att flyga inrikes i USA. Faktum är att planet också skulle vara ett av de ännu mer uppgraderade, så det var en mycket trevlig överraskning att resan nu skulle vara i den nya kabinen.
Ombordstigning skedde på ett klassiskt United-sätt, med passagerare indelade i rader efter status och bokningsklass. Med Star Alliance Gold och en businessbiljett blev det självklart först ombord för mig. Trots detta var kön ganska lång – businessbiljett är faktiskt ganska vanligt på Uniteds 777-flyg. 20 minuter senare kunde jag inta plats min plats, benämnd 6A.
Businessklassen är indelad i en 1-2-1-konfiguration, vilket ger ganska mycket utrymme. Till skillnad från SAS-kabinen, där det är fördelaktigt att få jämna siffror ut genom fönstret, eftersom bordet vetter mot korridoren, ja det visade sig att i Polaris-kabinen är motsatsen; de bästa sätena är udda – både i fönsterplatserna och sätena i mitten.
Du sitter på de sämre platserna nära din sideman i mitten, men med en ganska solid vägg som kan fällas upp om du inte känner honom – och då är du relativt innesluten i eget privat utrymme.
Toaletterna är relativt små och liknar vad du normalt ser på ekonomin, så det var inte mycket Polaris att se här. Men den var trots allt inte helt klaustrofobiskt. Dock verkar någon ha sprayat en överdriven mängd parfym på toan, för lukten av konstgjord wellness var definitivt överväldigande.
Sätet och underhållning
Sätena är bekväma och jämfört med till exempel SAS-sätena är Polaris lite mer bekväma. Jag har aldrig varit ett fan av SAS uppblåsbara säten, som ofta helt oprovokerat blåser upp sig själva – eller släpper ut luften. United-sätena verkar mer fasta men ändå mjuka nog för att du ska känna dig bekväm.
Sätena kan fällas ner helt och därmed kan du få en förnuftig tupplur – på denna ca. fem timmars flygningen som börjar klockan 07.56 utnyttjade dock inte många människor möjligheten att sova.
Om du vill komma ner till ett plant läge görs detta via en panel bredvid sätet. Även här är det lite stabilare än SAS-sätena, eftersom det ofta är nödvändigt att trycka flera gånger på knapparna på SAS, eftersom sätena ibland ”låser sig” – United-sätena kan köra hela vägen ner och upp utan problem.
Det finns gott om bordplats på alla säten. Ett sidobord som ger goda avläggninsutrymmen, och det primära bordet sitter under den annars stora skärmen – och körs framåt för att sedan vikas ut. Bordet är förmodligen en av de största jag har sett i ett flygplan: ca. dubbelt så stor som ett vanligt ekonomibord – och en halv gånger djupare än de flesta andra business bord jag sett. Det är möjligt att ha en bärbar stående längst ner på bordet medan du har brickan med mat framför. Det finns kontakter för både USB-enheter och vanliga strömförsörjningar – det finns faktiskt två USB-kontakter, varav en ligger under skärmen. Helt utmärkt.
Service
Egentligen var det meningen att drycker skulle serveras före avresan – och jag hörde också att en flygvärdinna frågade mannen bakom mig om han ville beställa drycker (valet kunde vara från hela menyn – inte ”bara” ett val mellan två eller tre olika slags). Men när planet var helt fyllt och jag satt mitt i kabinen nådde de aldrig att fråga mig, så jag var tvungen att vänta tills vi var i luften.
Därefter kom flygvärdinna och tog emot min order. Valet var mellan två typer av frukost: en äggröra med chorizo och en havregröt. Det var inte mycket tvivel – om inget annat var jag nyfiken på att testa kombinationen ”scrambled and chorizo”.
Det visade sig att det är anrättat genom en hög med nachos på en tallrik och ost på. Sedan en hög med äggröra och några skivor chorizo på toppen. Och voila, sen har du något som liknar det du matar en mexikansk labrador med.
Foto: Torben Vognsen
Nåväl, det smakade inte så fruktansvärt som det såg ut, även om jag skulle ha föredragit en något mer vanligt såsom korv med ägg – och helst utan helt mjuka nachos som bas. Vid sidan av den något annorlunda huvudrätten fanns något som bäst kan beskrivas som ett deformerat fluffigt (-ish) vetebröd och grekisk yoghurt med vaniljsmak. Ingen av delarna var särskilt goda. Några skivor ananas och lite äpplen, liksom fyra druvor gav intrycket ”vi hade inte så mycket kärlek att göra frukosten idag, här är vad vi kunde skrapa ihop”.
Å andra sidan var kaffet utmärkt – det är annars något som amerikanerna verkligen kan misslyckas med – och allt serverades med ett härligt leende från en extremt kompetent flygvärdinna, som emellertid ofta rörde sig runt i kabinen för att servicera passagerarna.
Underhållning
Polaris Business är utrustad med 14 ” skärmar med inbyggt Android-operativsystem som inte verkar riktigt stabilt. Till exempel startade systemet om helt oförutsägbart några gånger medan du navigerade i systemet. Mängden filmer var inte så stort, åtminstone inte av nya filmer. Men det var mycket mer omfattande än vad du blir van vid om du flyger SAS mycket – och för en inrikesflyg är det utmärkt.
Mängden TV-program var ganska stort, men jag förstår inte konceptet att till exempel ha 5 helt slumpmässiga avsnitt av Modern Family från säsong 8. En sak är att du har den senaste säsongen istället för den allra första – men varför börja med avsnitt 8? Nu är Modern Family dock inte den värsta serien att titta på slumpmässiga avsnitt.
I alla fall: Mängden filmer och TV-program är rimlig och kommer att räcka för de allra flesta.
Andra serveringen
… Det fanns inte mycket att bedöma här. Det fanns helt enkelt bara en servering. Trots att tiden gick snabbt på flygningen och klockan hann bli över 14.00, fanns det inte mer mat att få. Men de söta stewardessorna var dock ändå snabba på att hitta en liten kanelbulle ut deras galley när jag frågade efter mer mat. En kopp kaffe fick jag också. Dock var denna kopp inte alls lika bra som den första koppen. Det påminde om starkt te eller ett slags svagt och konstigt kaffe.
Välkommen till Dulles
Jag ska erkänna det: Washington Dulles är en av mina absoluta hatflygplatser. Det är fruktansvärt kaotiskt och inredningen är hemskt – som naturligtvis i de flesta flygplatser i USA.
Att komma med inrikesflyg och behöva korsa till utländsk terminal kan också vara en stor utmaning, som jag känner till från tidigare erfarenheter. Lyckligtvis har jag flugit från Dulles ett antal gånger, och vet att man kan riskera att behöva åka med en flygplatsbuss. Därför gick jag med så snabba ben som möjligt till terminalen där jag kunde gå ombord på SAS Airbus 330. Nästan hemma.
Fakta om flyvningen:
Flygplan: Boeing 777-200
Kabin: Polaris Business Cabin
Konfiguration: 1-2-1
Rutt: San Francisco (SFO) – Washington Dulles (IAD)
Flygnummer: UA291
Fredag 14 september 2018
