- Reklam -

Vi har testat British Airways på First Class från Boston till London. Kom ombord på denna Boeing 777 och se vad det brittiska flygbolaget kan erbjuda.

Under resan fick vi testa Boeing 747 i First Class till New York, den här gången var det en Boeing 777 som skulle flyga oss från Boston till London.

Tillsammans med resekompisen hade jag bestämt att vi denna gång skulle testa en dagsflygning österut för första gången – förhoppningsvis med mindre jetlag som resultat.

Således lämnar BA238 Boston kl. 07.50 för vår återresa till Europa. Vi bokades ursprungligen i Club World, men några dagar efter det att bokningen avslutades dök upp några lediga bonussäten i First Class vid denna avgång. Jag ringde British Airways trevliga kundservice i England och fick uppgraderingen betalad med Avios och omedelbart efter detta samtal var det synligt i vår bokning. Vi kunde då välja plats 1E och 1F för resan. Platserna för 1A och 1K var blockerade för British Airways guldkunder i Executive Club tills incheckningen öppnas.

Flygningen

Dagens BA238 flögs av maskinen med registreringsnummer G-ZZZA. En maskin som – som av nyfikenhet – är en av de äldsta Boeing 777 i British Airways och levererades till företaget i maj 1996. Flygplanet har 17 platser på First Class, 48 i Club World (Business Class), 24 på World Traveller Plus (Premium Economy) och 127 platser i World Traveller (Economy).

Nåväl, ombord möttes vi av en ung kvinnlig stewardesse som följde oss till våra platser – 1E och 1F.

Kabinen såg ut så här:

Strax före avgång visade Seatmap att endast 7 av de 17 platserna hade bokats på First Class, så jag frågade den manliga kabinbesättningen om det var möjligt att byta till plats 1K. Några minuter senare bekräftades det och jag bytte sätet. Vi erbjöds välkomstdrycker och pyjamas delades ut. Även på amerikansk tid tidigt på morgonen var det frestande med ett glas champagne.

Styrman berättade därefter att dagens flygtid var 5 timmar och 50 minuter och avståndet var 5.524 kilometer. På grund av vindbyar kan det bli viss turbulens längs vägen.

Vi hade push back från grinden 6 minuter före planerad avgångstid och på väg till banan körde vi förbi en rad flyg från Jetblue.

Vi var i luften enligt tidtabell och vinkade adjö med fantastisk utsikt över centrala Boston.

Direkt efter start startade besättningen med servering av förrätten. Menyn på denna flygning såg ut så här:

Først var det imidlertid tid til et nyt glas champagne og varme nødder mens vi nød udsigten.

Den här gången valde vi lösningen med ”Buddy Dining”. Denna gången var det resenärens tur att testa ”kompisstolen”. Jag kontrollerade självklart sätet lite snabbt och det visade sig vara mycket bekvämare än den på Boeing 747.

Till att börja med valde vi båda det första alternativet. Här får British Airways klart godkänt för ett bra urval av drycker och välsmakande yoghurt.

Men nu kommer resans största besvikelse. Nämligen huvudrätten. Både reskamraten och jag valde ”Warm Bacon Roll”. Om du tittar på bilden var det inte ett särskilt bra val. Detta borde British Airways vara allt annat än stolta över att servera i First Class.

Vi ”petade” lite i maten innan kabinbesättningen var snabb att ta bort tallrikarna. En annan sak vi blev besvikna på med denna resa var servicen.

Den steward som tjänade oss var mer upptagen av att snabbt ta undan allt på våra bord snarare än att tillhandahålla god service.

När jag var tvungen att gå på toaletten strax efter min måltid, satt hon redan med sin egen mat och läste tidningar. Dessutom erbjöds vi inte dryck påfyllning längs vägen – de anställda stannade inte heller när de gick genom kabinen. I första klass är det helt enkelt för dåligt.

Det största delen av resan hade vi den här utsikten:

Med en kabin som var mindre än halvfull, hade jag däremot möjligheten att ta några bilder. 1K skåpet erbjuder mer än tillräckligt lagringsutrymme för ett par skor, en skjorta och ett par byxor. Det såg ut så här:

Om du sitter i ”kompis” -stolen på 1K, ser stolen ut så här:

Kabinen på British Airways gjorde ett gott intryck. Bra belysning, luftigt och endast små synliga slitage som jag observerade.

Trots att maskinen har 17 platser på First Class har fönsterplatserna på rad 5 också två fönster.

Cirka en timme och 15 minuter före landningen i London var det dags för en andra servering. Den här gången åt vi separat i våra egna säten. En ung manlig steward tjänade oss den här gången – dock utan att vara mer serviceinriktad eller engagerad i jobbet än sin kvinnliga kollega.

Förrätten dukades upp på bordet och jag fortsatte med kombinationen av kolsyrat vatten och champagne. Laxen smakade bra – brödet var väldigt torrt.

Huvudrätten var kall och bestod av lufttorkad skinka, hummus, torkade tomater och oliver. Detta smakade bra, men måltiden kunde nu ha varit mer spännande. Till exempel i form av en varmrätt.

Efterrätten visade sig vara den bästa rätt i denna måltid. Riktiga engelska cookies, som var både smakfulla och saftiga.

Inte långt efter serveringen började nedstigningen till London och vi landade faktiskt hela 50 minuter före planerad ankomsttid, bland annat på grund av den starka motvinden längs vägen.