(Observera att FinalCall.travel blev inbjudna av Singapore Airlines för denna resa, men vi har inte fått någon ersättning för recensionen. Alla åsikter och åsikter är journalistens egna)
Ni kanske kommer ihåg att vi – i november förra året – blev inbjudna till Singapore för presentation av Singapore Airlines nya kabin i alla klasser. Nu är det äntligen dags att testa deras helt nya Business Class-säte, som finns tillgänglig på deras nylevererade Airbus A380 och endast finns på ett begränsat antal rutter. Vi testade den nya Business Class på rutten från Singapore till London Heathrow.
Jag ska inte dölja att det var med stor entusiasm som jag testade det nya Business Class hos Singapore Airlines på denna flygning mellan Singapore och London. Hittills hade jag bara sett det ställas ut i en mässhall i Singapore. Det korta testet där hade inte sänkt förväntningarna…
Incheckning
Jag checkade in i Changi Airport Terminal 2 ungefär 2 timmar före avgång. Det fanns ingen kö vid incheckningen, så det gick snabbt att få väskan märkt hela vägen till hem till Skandinavien – trots att vi åkte på separata biljetter från London. Jag var särskilt glad över att inte behöva gå igenom passkontrollen och kontrollera mitt bagage när vi väl var i London. Min resväska fick dessutom ”Prioritets” -tag.
Efter incheckningen fortsatte resan snabbt vidare till passkontrollen för att komma in i avgångshallen. Under det senaste året har Singapore startat automatiska exit-kontroller. Det vill säga att du bara placerar passet på en läsare för att öppna porten vidare. Du får inte längre en stämpel i passet vid avresan. Endast vid inträde.
Väntan på ombordstigning använde jag i Singapore Airlines SilverKris Lounge. Här var ett riktigt trevligt urval av mat och dryck.
Ombordstigning
Lyckligtvis var det inte långt från loungen till gaten. Jag hade suttit i loungen så länge som möjligt, så ombordstigning var redan igång när jag kom till gaten. I Singapore måste man gå igenom säkerhetskontroller hela vägen, vilket i detta tillfälle skedde helt utan kö. Extra skönt och tursamt eftersom inget fast spår erbjuds här.
Jag kom på planet i sista minuten och det fanns ingen kö för att komma ombord heller. Vid gaten delades man upp i premiumklasser och ekonomiklass. Ombordstigningskort skannades och pass visades – visades sedan ombord på flygplanet.
Jag gick upp via bron till övre våningen där både sviter och Business Class finns. Ingången ligger mellan de 6 sviterna i First Class och de 78 sittplatserna i Business, som upptar hela den övre våningen i denna Airbus A380.
Här möttes jag av chefspurseren som välkomnade ombord och visade mig vägen till min plats, som var på bakre änden av planet. Jag var lite skeptisk till platsen före avresan, men det visade sig vara mycket bra när over head bins inte var tillgängligt ändå.
78 platser i Business Class är bland de största Business kabinerna du kan hitta på långdistansflygplan – och du kan inte låta bli att tänka att servicen inte lär vara lika bra här som i ett flygplan med färre platser i kabinen. Som sagt, Singapore Airlines har bara fyra platser i bredden, vilket måste sägas vara riktigt bra. Bilden ovan visar inte hela Business Class-kabinen. Bara den främre delen. Bakom väggen som syns finns också en mindre sektion.
Bakom väggen finns toaletter. Hela 4 av dem faktiskt.
Jag hittade äntligen min plats i bakre delen av kabinen – 97A – och det råder ingen tvekan om att jag såg fram emot att denna upplevelse skulle börja.
Jag hade precis kommit till min plats innan steward, Charles, stod där och erbjöd mig ett glas champagne som en välkomstdrink. Han visade sig vara en lysande steward under hela flygningen.
Flygningen
Avresan var kl. 23.55, så serveringen förbereddes snabbt så att du kunde få gott om sömn på resan till Europa. Flygtiden beräknades vara cirka 13 timmar. Men hur som helst, beställningar gjordes för vad du ville dricka så snabbt vi kom upp i luften och här föll valet på ett glas av deras utmärkta Charles Heidsieck Champagne.
Champagne och nötter efter att vi hade kommit upp på rätt flyghöjd.
Om du måste jämföra sätet med företagets andra långdistanssäten är det ganska tydligt att den nya säten har lite mindre personligt utrymme. Men å andra sidan är det inget jag lägger stor vikt på, jag är inte säker på att all plats används. Omedelbart känns det mycket bekvämt att sitta i sätet.
Till skillnad från de andra sätena behövs inte detta säte vikas framåt för att förvandlas till en säng. Sätet kan mjukt glida ner till en säng, som de flesta andra flygplanstolar.
Det första jag märkte var att det inte fanns några stora armstöd i sätet, utan bara en liten på varje sida som kunde fällas ner. Å andra sidan kunde man enkelt sätta armen på konsolen mot fönstret, men jämfört med andra säten saknades detta en smula ändå.
På bilden ovan kan du se ”ambient lightning” uppe till vänster.
Nedan kan du se fler bilder på sätet från andra vinklar.
Bilden ovan kan se lite trångt ut, men det fanns antagligen bättre rum än vad som uttrycks i bilden. Lägg märke till att sängkläderna låg i hålet där du har plats för benen när du låg.
Det fanns utrymme att sätta sin tablet eller iPad till vänster, men totalt sett fanns det inte så mycket utrymme för avläggning som i de ”gamla” sätena.
Om du inte ville ha din drink stående på konsolen mot fönstret fanns det också en glashållare i väggen mot sätet framför.
Sedan började serveringen. Jag trodde förmodligen att detta skulle ta lite tid, eftersom alla 78 platser i Business Class var upptagna på denna flygning. Men här hade jag helt fel. Serveringen visade sig vara lysande och effektiv.
När du var tvungen att ta ut bordet, kom det ut ur konsolen i sidan, men drogs rakt ut och veckades sedan åt sidan. Dessutom kan du fälla den i dubbel storlek. På det sättet hade du inga problem att få ut bordet om du var lite större byggd.
Bordet, helt utfällt.
Först kom förrätten. Det fanns inget val här. Det var en marinerad krabba med lite sallad. Det serverades på tallriken och såsen serverades efter önskemål.
Singapore Airlines ska ha beröm för att komma och täcka bordet med vit duk, snarare än att servera allt på en bricka, som många andra flygbolag gör.
Förrätten var helt okej, även om krabba inte är min personliga favorit. Det hade varit trevligt om det hade funnits fler förrätter att välja mellan. Hur som helst, jag bad om ett glas champagne till förrätten. De vita vinerna som erbjuds för förrätten var Wairau River Sauvignon Blanc och Albert Bichot Saint Veran Macon 2015. Båda fina viner som jag har smakat tidigare.
När det gäller huvudrätten hade jag använt tjänsten, ”Book The Cook”, som är Singapore Airlines erbjudande för Premium-passagerare där de kan välja från en större a la Carte-meny upp till 24 timmar före avgång. Här finns ett mycket större urval än om du väljer maten ombord.
Jag hade valt en Thai Red Curry som visade sig vara mycket bra.
Det visade sig vara en Massaman Curry med kyckling, som är en av mina favoriter inom thailändsk mat, så jag var mycket nöjd. Både presentationen och smaken var god.
Även om skålen var ganska kryddig valde jag rött vin till huvudrätten. Här fick jag för det franska Bordeaux-vinet som var en Chateau Cambon La Pelouse Cru Bourgois Haut Medoc 2014. Det var helt suveränt vin. Jag smakade också det andra röda vinet som var Heirloom Shiraz McLaren Cale 2015, Australien. Definitivt ett bra vin också.
För dem som valde att välja från menyn ombord var valen följande:
- Grilled halibut with grape verjus dressing
- Beef hor fun
- Murgh E Dum Pukht Biryani
Du kan se måltiderna som är tillgängliga för ”Book the Cook” på denna länk.
Medan de ofta har två val av dessert med inspiration från Europa, fanns det bara ett val: Nanyang Kaffemousse med chokladkaka. Eventuellt på grund av den sena avgångstiden.
Även om efterrätten såg trevlig ut och jag drack ett glas portvin var den lite torr och tråkig. Jag har upplevt många bättre desserter på Singapore Airlines tidigare. Jag kommer aldrig att glömma efterrätten jag fick ut från Köpenhamn förra året … Men det kan vara en skillnad mellan catering från de olika flygplatserna.
En sak som jag aldrig har förstått med Singapore Airlines är varför de serverar osten efter dessert. Nu har jag arbetat i restaurangbranschen i flera år och har alltid lärt mig att det söta måste serveras i slutändan. dvs att osten ska komma före den söta efterrätten. Men Singapore Airlines gör motsatsen. Förklaringen är att i Storbritannien serveras osten till slutet – och eftersom Singapore är en gammal brittisk koloni serveras den så även hos dem.
Vanligtvis kommer personalen med en vagn ost och frukt, men den här gången serverades den direkt på tallriken.
Osten
Enligt menyn blev ostar såsom Manchego, Chaumes och Stilton serverade. Hur som helst, de smakade bra.
Min teori är att personalen försökte spara tid eftersom passagerarna åt i olika hastigheter och därför ville de göra det så effektivt som möjligt. Och att rulla ut en ostbil skulle ta lång tid. När jag var på väg att sträcka ut benen såg jag att de hade ut hela ostbrickan, men att de skar ostarna i baksidan som jag satt framför.
Det är alltid trevligt att ha ostvagnen direkt vid sätet. Inte många företag gör så på Business class längre. Men om det var för att ge passagerarna mer tid för sömn, så kan jag förstå deras tanke med att inte använda ostvagnen. Ostarna var som sagt väldigt bra.
Serveringen gjordes individuellt, så du fick nästa rätt när du var redo. Därmed måste man inte vänta på de andra passagerarna, så man kunde äta i sin egen takt. Visst innebär det mer arbete för personalen, men definitivt en fördel för oss passagerare.
Jag valde att avsluta med en liten konjak för resten av filmen före läggdags. Steward Charles var på plats med servering och kom senare förbi – utan att beställt – och erbjöd påfyllning.
Cognac ombord.Som jag nämnde från början var jag lite skeptisk till hur serveringen skulle gå till då det var fullt hus (78 passagerare) och att det var ganska omfattande meny som skulle genomgås. Men när sanningen kom fram var de fyra som bemannade bakkabinen helt fantastiska. De var alltid synliga och arbetade effektivt. Jag väntade aldrig på någonting som jag saknade och de hade alltid tid till ett snabb snack. Jag är helt enkelt väldigt imponerad. Den tidigare nämnda Charles gjorde även rekommendationer för vilka rekomenderade restauranger och barer jag skulle besöka nästa gång jag åker till Singapore.
Som de flesta andra bolag så får personalen en paus och lite sömn efter att ha serverat. De brukar lämna en eller två anställda på egen hand för att ta hand om en sektion, men så är inte fallet här. Jag satt en stund och tittade på en film då flygtiden var så lång – och servicen saknades aldrig. De kom ofta någon förbi, helt obeställt och erbjöd mer servering. Så absolut godkänd.
Efter att ha sett filmen färdigt, satte jag ner sätet och fällde madrassen över sätet. Här somnade jag snabbt. Jag kunde sträcka på mig helt ut – och ja, det fanns endast ett litet hål att lägga i benen i. Men det var ändå bekvämt. Sätet var helt okej att sova i.
Det fanns två kuddar och en madrass att lägga på sätet och de höga väggarna gav god privat känsla. Sitsen kan till och med vara lite mjukare att ligga i än de säten som behöver vikas framåt. Men inga platser är helt som sängen hemma – därför är det värt en diskussion om priset är värt att betala för Business Class.
Ett besök till toaletten är vanligtvis en nödvändighet för en så lång flight. Här, som nämnts tidigare, fanns det ett område med fyra toaletter, precis som det finns i ekonomiklass. Toaletterna delade de två Business Class-kabinerna. Det var inte mycket utrymme på toaletterna, men produkterna de erbjöd på toaletten var positiva. Förutom de fyra toaletterna i mitten, fanns det också en längst bak. Frågan är dock om fem toaletter räcker för 78 Business Class-passagerare.
Jag vaknade när det var dags för frukost – och där såg jag också den sista av filmen, som jag missade efter att ha somnat. Så jag fick Winston till frukost.
Frukosten var tillräckligt stor. Jag hade också beställt den här från ”Book The Cook” och den bestod av pocherade ägg, baked beans, hollandaise och rökt lax. Det var väldigt välsmakande.
Om du inte valde från Book The Cook, hade du följande alternativ ombord:
- Vegansk fritatta
- Singapore fried carrot cake
- Griddled buttermilk pancakes
Dessutom kan du naturligtvis få olika juicer, müsli eller cornflakes samt yoghurt.
Det framgår också att Singapore Airlines serverar sin frukost på riktiga tallrikar och inte i små skålar som många andra flygbolag. Detta var faktiskt på topp 5 av de bästa frukostarna jag har haft på ett plan.
När frukosten var över var nästa punkt på dagordningen, landing i London.
Vi anlände till London Heathrow en halvtimme före planerad tid, vilket gav mig lite extra tid att nå mitt nästa flyg till Oslo. Innan jag gick av planen frågade jag om jag var fick ta några bilder på de nya sviterna. Det beviljades. Här är några av bilderna. Låt mig betona att det här är sviter som har använts på just avslutad flygning och därför inte städats.
Ankomst
Vi anlände till London Heathrow strax före schemalagd tid – och taxade in i porten i Terminal 2b. Vid gate var det bara en utgång för alla på översta våningen. De som flög i sviterna fick gå ut först. Jag var ute som den sista då jag tillbringade lite extra tid på att ta bilder av svitklassen.
I London Heathrow finns det ett hemligt trick för att spara tid. Ta hellre säkerhetskontrollen i terminal 2b. Det är sällan kö här. Jag skulle flyga SAS till Oslo fyra timmar senare och var efter säkerhetskontrollen redan i terminal 2b, det gav det mig möjligheten att komma direkt in i Singapore Airlines lounge för lite mer avkoppling och mer frukost innan resan vidare till Oslo.
Fördelar:
+ Sätet känns privat och en är väl utformad
+ Mycket bra skärmkvalitet och bra urval av filmer och TV-serier
+ Mycket bra service av personalen under hela resan. De var mycket uppmärksamma.
Nackdelar:
– Toaletterna kan vara lite större
– Sätena är mindre än de som det bytts ut mot
– Brist på service för premiumpassagerare för pass och säkerhetskontroller i Singapore
