Recension: SAS Business på Airbus A321LR

Det har – av rimliga skäl – varit långt mellan de produktnyheterna under Coronakrisen. Men en av nyheterna vi sett fram emot har varit SAS nya Airbus A321LR som, med ungefär ett års försening, nu har börjat trafikera. Tyvärr kände inte SAS PR-avdelning visa upp produkten, så vi på FinalCall.travel tog saken i egna händer och bokade en biljett till Boston så att vi kunde visa våra läsare vad som väntade. Vi testar Business Class ombord på det nya flygplanet på rutten mellan Boston och Köpenhamn. Välkommen ombord.

Redan morgonen före avgång från Boston fick jag en god överraskning när jag kollade Flightradar24. Det var ett helt nytt plan som skulle flyga mig hem till Skandinavien senare under dagen.

Planet, som var på väg från Köpenhamn, hade precis kommit från hangaren i Tallinn några dagar tidigare, där det hade fått internet installerat. Och resan från Köpenhamn till Boston var den första flygningen den gjorde med passagerare ombord.

Incheckning

Jag anlände till Boston Logan Airport i god tid före avgång och det var ingen kö vid incheckningsdiskarna när jag kom. Så många som fyra incheckningsagenter väntade på de cirka 60 passagerarna som några timmar senare skulle gå ombord på planet.

Tyvärr valde jag ”fel” disk och blev betjänad av en anställd som uppenbarligen antingen var helt ny eller bara var förvirrad över incheckningen.

Jag hade tagit med 2 resväskor, som vägde ca 25 kg. varje. Och redan efter den första var hon på väg att ta ut en avgift för övervikt. Det var bara problemet att jag i Business Class – och som Diamond-medlem i EuroBonus – var tvungen att ta med så många som 4 resväskor som var och en fick väga 32 kg, så jag var långt ifrån min övre gräns. Men hon verkade inte förstå det och hon fortsatte leta efter prislistan för övervikt.

Jag var tvungen att ta hjälp av en lite mer erfaren kollega vid disken bredvid, som snabbt stoppade henne och förklarade att jag inte var i närheten av att nå gränsen för tillåtet bagage.

Sedan började hon sätta ”assistance”-tags på mitt bagage, vilket jag naturligtvis inte behövde. Dessutom blev kollegan bredvid stoppad och bad henne använda ”heavy”, vilket egentligen var planen när resväskorna vägde över 23 kg.

Inte den mest smooth-incheckningen jag upplevt vid en Business Class-disk.

Säkerhetskontroll

Efter den något förvirrande och något långa incheckningen gick färden mot säkerhetskontrollen. Jag hade tillgång till Fast Track i Boston, men det hjälpte inte så mycket – eftersom alla hamnade i samma kö. Du fick dock gå genom en entré som heter Fast Track innan du ställde dig i kö med alla andra.

Det var bara ett spår öppet i Boston och det tog cirka 35 minuter. Men jag hade tur – för om jag bara hade kommit 5 minuter senare så vågar jag inte ens tänka på hur lång tid det skulle ta. Jag gissar att de som kom efter väntade minst en timme med den långa kön bakom mig, som rörde sig framåt extremt långsamt.

Lounger

Väl genom säkerhetskontrollen gick jag mot Lufthansa-loungen som ligger i ena änden av terminalen – med fin utsikt över flygplanen och inte minst direkt påstigning från loungen till planet.

SAS-planet stod dock parkerat i rakt motsatta änden av flygplatsen, så man fick lämna loungen i god tid före avgång.

Lufthansa Senator Lounge hade ett fint urval av mat och olika snacks, men ett glas fredagsvin kunde man leta förgäves efter innan loungen stängdes för servering av all alkohol. Ingen kunde svara på varför.

Ombordstigning

Efter den långa promenaden från loungen till gaten var det – efter en stunds väntan redo för ombordstigning.

Här var det samma oerfarna eller förvirrade medarbetare som fick ta hand om boarding och när ombordstigningen började hon med att ge både sina kollegor och passagerarna som stod längst fram i kön en utskällning eftersom de hade börjat scanna boardingkort innan hon hade pratat klart i högtalaren.

Gaten försågs med skyltar för de två köerna – den ena med prioriterad ombordstigning och den andra med zon A-F. Skyltarna hade dock JetBlue på sig och bokstäverna stämde inte heller med SAS boardingzoner då zon A just är prioriterad boarding och därför hänvisades till en annan kö. Det skapade viss förvirring bland passagerarna. Inte för att det gjorde någon skillnad eftersom alla var blandade i båda köerna och det verkade inte som att zon-boarding togs hänsyn till vid gaten.

Första intryck

Väl ombord på planet välkomnades jag av en pigg besättning och hittade min plats på 2F. En av planets så kallade ”tronsäten”, där man inte har någon granne.

Stolen har extremt mycket förvaringsutrymme – med ett bord på båda sidor om stolen, ett skåp mot gången och hyllor mot fönstret där en av dem är tänkt som skohylla. Det fanns gott om plats att jobba med – faktiskt mer än på de större långdistansflygplanen. I stolen låg en kudde, en filt, ett lakan och ett amenity kit.

”Tronstolar” finns på alla jämna rader i Business Class.

Sitter du däremot på någon av de udda raderna så är du inte i närheten av samma plats. Här finns två sittplatser på var sida om gången mot endast en i de jämna raderna.

På de udda raderna påminner stolarna mer om förra generationens Business Class, där man måste kliva över grannen från fönstersätet för att komma ut i gången – något som kan vara lite av en utmaning om sidomannen har lagt sätet ner. Här är det dock betydligt bättre plats för fötterna.

Så det är stor skillnad på vilket säte du väljer på detta plan.

Planet var som sagt helt nytt och den här resan var bara den andra med passagerare – därför luktade det också typiskt nytt plan och allt verkade fint och fräscht.

Med bara en gång och att alla passagerare måste gå igenom samma ingång längst fram på planet, blir ombordstigningen lite mer kaotisk än på de större planen. Men kabinpersonalen hann ta sig runt med ett glas champagne innan avgång.

Vi lyfte från Boston i tid och nu satte vi näsan mot Köpenhamn och vad som såg ut som en ankomst enligt tidtabell.

Efter avgång

Strax efter avgång var det dags för en drink före middagen och ett mellanmål.

Tyvärr sparar SAS fortfarande bort de varma nötterna, så det blev en påse med samma cashewnötter som jag serverades på SAS Plus några dagar innan.

Utbudet av drycker var dock betydligt bättre på Business Class och äntligen kunde jag få den goda Bloody Mary, som har varit så saknad på de senaste flygen på SAS Plus.

Den ytterst kvicka och trevliga kabinpersonalen tyckte dock att jag också måste smaka på den nya champagnen som de hade ombord – det är ju klart man offrar sig på. Jag ångrade det inte – jag var faktiskt tvungen att lämna det mesta av min Bloody Mary för att istället ge fokus på den nya champagnen.

Efter en stund med drinken före middagen var det dags att servera maten.

Av helt oförklarliga skäl har SAS ingen meny på SAS Business och det är därför ganska svårt att veta vad man ska välja mellan.

Kabinpersonalen hade tydligen haft många frustrerade passagerare tidigare, så de hade gjort ett eget ”meny” – i form av en bild med alla tre rätterna som de tagit i köket innan serveringen startade. Smart, tänkte nu när SAS inte kan komma på hur man får meny för passagerare utskrivet.

Idag kunde du välja mellan Short Ribs, Chicken eller en vegetarisk rätt.

Min erfarenhet är att man bör hålla sig borta från nötkött – speciellt när man flyger med SAS från Skandinavien. De senaste många gångerna har den varit nära oätlig. Men situationen är ofta annorlunda när maten görs i USA. Här kan de ofta komma på hur man gör en kötträtt som är mör och utsökt.

Så jag satsade på kötträtten och jag ångrade det inte.

Köttet var extremt mört, potatisgratängen var god och krämig, broccolin var krispig och inte minst såsen var otroligt god och lyckligtvis inte samma sjabbiga soppkonsistens som SAS oftast serverar från Skandinavien. Utan tvekan en av de bästa rätterna jag ätit på SAS Business på väldigt länge.

Egentligen lite otroligt att en ”utestation” som kan laga så mycket bättre mat än vad de kan på SAS hemmabas. När jag ser tillbaka på tidigare flyg, tycker jag faktiskt alltid att jag fick riktigt bra mat när resan börjar i Boston.

Rätten var dessutom – som jag har efterlyst i flera år på SAS – med helt vanliga klassiska råvaror och inte alla möjliga konstiga ”hipster”-kompositioner. Klassiskt är gott så länge det tillagas ordentligt – och det var det.

Hummer serverades till förrätt – vilket är helt fantastiskt när man reser från New England.

Rätten var en kombination av läckra, möra bitar av hummer serverad med en alioli och lite löjrom samt lite hummersallad. Förutom rommen, som tyvärr inte längre serveras på SAS Business, var detta en av de bästa förrätterna jag ätit på SAS på många år.

På brickan fanns också ett par ostar, som var alldeles utmärkta. Till detta serverades sylt och knäckebröd.

Till efterrätt blev det en alldeles utmärkt moussetårta. Jag vet inte exakt vad den innehöll då vi inte hade fått någon meny, men det smakade gott.

På SAS Business serverades återigen varmt bröd till maten där det fanns flera sorter att välja på.

Maten i sig var en av de absolut bästa måltiderna jag ätit på SAS på väldigt länge. Tyvärr är presentationen fortfarande lite bristfällig när allt serveras på en bricka täckt av ett berg av plast.

Lyckligtvis försökte kabinpersonalen råda bot på detta genom att ta bort plastberget direkt, men det är fortfarande inte optimalt att få alla rätter serverade samtidigt så att huvudrätten kan bli lite kall när man äter förrätten.

Varma handdukar delades inte ut vid något tillfälle på det här flyget, så det har SAS sparat undan. Annars brukar det vara mycket uppskattat att kunna fräscha upp sig lite innan man äter eller efter sömnen.

Synd att SAS fortfarande håller igen med de små detaljerna i serveringskonceptet när maten äntligen är på en bra nivå igen. Det är nu de små detaljerna som verkligen ger det höga toppbetyget, så SAS saknas fortfarande lite.

Hade maten serverats en rätt i taget, utan bricka och ett berg av plast och hade man fått ett meny och inte minst en varm handduk innan maten så hade SAS fått toppbetyg för denna måltid

Sätet

Som jag nämnde lite tidigare är det stor skillnad i komfort beroende på vilket säte du väljer på SAS ’Airbus A321LR.

Konfigurationen är gjord så att det i udda rader finns två säten på varje sida av gången, medan det i jämna rader bara finns en plats på varje sida. De senare är de så kallade ”tronstolarna”, som är att rekommendera.

På dessa ”tronstolar” finns extremt mycket förvaringsutrymme och ett bord på båda sidor om stolen, så det är lätt att arbeta med din bärbara dator – även när man äter.

Mot gången finns en stor garderob som går att stänga helt. I framsätet finns en ficka (och plats för meny om SAS vill införa det igen). På stolens fönstersida finns ytterligare en ”ficka” och under bordet mot fönstret finns plats för en bärbar dator, ett extra förvaringsutrymme och ett fack för skor. Även under TV-skärmen finns en extra ficka för småsaker. Detta måste vara en av de bästa platserna i luften när det kommer till förvaring och arbetsyta.

Bordet är någorlunda stabilt, men inte så stort.

Stolen i sig är dock inte speciellt bred – och här kan man känna skillnad på sätena i de större långdistansflygplanen. Men du sitter ändå ganska bekvämt.

Den enda utmaningen jag direkt ser är att ”fotutrymmet”. Det är väldigt litet på dessa ”tronstolar”. När du ska sova känns det ganska klaustrofobiskt – speciellt om du använder mer än storlek 40 i skor.

Placeringen av knapparna för att styra stolen är också lite obekväm. Det finns både reglage uppe vid skåpet och nere på sidan av stolen som du når när du ligger ner. De sitter dock båda på samma sida och eftersom stolen är ganska smal kan det vara svårt att vända och nå dem om man ligger med ryggen mot. Dessutom upplevde jag flera gånger att man råkar trycka på dem när man sover – helt enkelt för att sitsen är ganska smal.

Sitter du i någon av de udda raderna så är det något bättre utrymme för fötterna, men det kommer med kostnaden för att sitta helt nära grannen och inte ha särskilt bra förvaringsutrymme.

Det perfekta sätet finns inte riktigt på det här planet, men om du inte är för lång och har för stora fötter, så är ”tronstolar” riktigt bra.

Stolarna i de udda raderna passar bra om du reser med en familjemedlem du vill sitta lite nära med, men när du sitter upp finns det inte mycket mer plats än på SAS Plus som också har två sittplatser på varje sida av gången.

En stor fördel med Airbus A321LR är att du har en luftventil i taket, så du kan själv bestämma hur mycket frisk luft du vill ha. Tyvärr är det inte så på SAS större långdistansflygplan.

Bekvämlighetspaket

Hos SAS Business får du ett bekvämlighetspaket med det mest nödvändiga.

Själva väskan är snygg nog och från svenska märket Filippa K. Men det hade varit trevligt med lite variation, så man inte hamnar på ett berg av samma väskor när man flyger mycket med SAS. Skoväskan hos SAS Plus är mycket lättare att hitta något att använda i vardagen än necessären hos SAS Business.

Innehållet i väskan är inte speciellt imponerande. SAS har mycket fokus på miljö och klimat och det syns även här. Tyvärr är detta på bekostnad av kvaliteten.

Tandborsten är gjord av trä och inte särskilt bra och tandkrämen smakar direkt illa. Läppbalsamet är något klibbigt och ögonmasken är inte bland de bästa. Strumporna är ganska fina, men det är engångsstrumpor som inte håller länge.

Tandborsten och tandkrämen du får i skopåsen hos SAS Plus är verkligen mycket bättre än vad du får hos SAS Business.

Här blir det lite ”form över funktion” i miljöns heliga namn.

En plasttandborste och tandkräm som är bra och som man lätt kan använda på en hel semester tycker jag är bättre för miljön än att få något man inte orkar använda och som bara slängs ut eller lämnas på flyget .

Det var länge sedan jag brytt mig om att använda något från detta bekvämlighetspaket – kvaliteten på innehållet är helt enkelt för dålig. Men som tur var hade jag kvar den bra plasttandborsten från SAS Plus på resan.

Kabinpersonal

På min resa till Boston flög jag med SAS Plus och var mycket nöjd med den goda servicen, så det var lite att leva upp till på hemresan för kabinpersonalen.

Som tur var var det samma kabinpersonal på vägen hem och jag blev inte besviken här heller – tvärtom.

Servicen var eminent och personalen var energiska och trevliga hela resan. Otaliga gånger kom de för att kolla om passagerarna saknade något – och bjöd på snacks, drinkar etc.

Det finns ingen buffé mellan måltiderna på denna flygning, som man vet från de större planen, så att kabinpersonalen var proaktiva med mellanmålsservering var absolut positivt. Och självklart kan du alltid fråga vad du vill ha.

Jag har sagt det förut, men låt mig säga det igen: SAS kabinpersonal är en av ljuspunkterna när man flyger med SAS för tillfället och jag hoppas att det fortsätter så här.

Underhållningssystem

Här är inte den stora skillnaden mellan vad du hittar på SAS Plus och SAS Go.

Men utbudet av filmer, tv-program och musik är verkligen inte särskilt bra. Här borde SAS skärpa sig på allvar.

Tyvärr har SAS Business även en skärm som reflekterar mycket, vilket resulterar i att man ofta ser sin egen spegelbild mer än filmen – speciellt på dagsflyg.

Hörlurarna hos SAS Business är alldeles utmärkta och har inbyggd brusreducering. Däremot föredrar jag att ta med min egen som är ännu bättre och mindre varm att ha på öronen.

Planet hade wifi, vilket är riktigt bra. Hastigheten var hög och det gick faktiskt att streama film från t.ex. Netflix. Wifi är gratis för passagerare på SAS Plus och SAS Business samt Guld- och Diamantmedlemmar i EuroBonus.

Toaletter

Det finns en toalett för de 22 passagerarna i Business Class och den är placerad i främre köket. Inte särskilt bekvämt eftersom det inte finns mycket plats i det lilla köket när kabinpersonalen ska arbeta i Business Class.

Det resulterar också i att om det är kö till toaletten så är det i kabinen på rad 1. Därför skulle jag rekommendera att du undviker att sitta på rad 1 – speciellt på nattflyg, om du vill ha lugn att sova

En annan nackdel med toalettens placering är att varje gång gardinen för pentryt öppnas kommer mycket ljus in i kabinen på ett nattflyg.

Toaletten i sig är också ganska liten, så det finns inte mycket plats att byta om. En toalett för en fullbokad business class kommer utan tvekan att vara lite i underkant.

Frukosttid

Ungefär en och en halv timme innan landning var det dags för frukost. Kabinpersonalen hade frågat alla passagerare redan efter ombordstigning om de ville väckas till frukost eller sova fram till landning.

Frukosten var helt utmärkt – utan att imponera. Men det fanns några förbättringar jämfört med förra gången jag flög hem SAS Business från USA.

Först serverades en naturell yoghurt och inte den extremt söta varianten de har haft tidigare. Dessutom blev det hemmagjord müsli (som är betydligt bättre än den söta varianten man ofta får från USA).

Det fanns flera sorters varmt bröd att välja på med tillhörande sylt.

Det verkar fortfarande ganska konstigt att servera dessertost och lite rökt kött till frukost, men som tur var fanns det nu också en bit kalkon som passar mycket bättre vid den här tiden på dagen.

Till frukost serverades juice eller vad man nu ville ha – och så klart kaffe och te.

Glaset till juicen är väldigt litet och räcker nästan aldrig till för att ta sig igenom måltiden, så här hade det varit praktiskt med ett lite större glas.

Sammantaget var frukosten godkänd och utmärkt, men jag hade gärna sett lite ost och kallskuret som passar bättre till frukost.

Före landning

Efter att frukosten var klar och kabinen var klar för landning kom kabinpersonalen runt med en liten chokladask som en ”avskedspresent”.

Jag har alltid älskat när flygbolag ger en liten avskedspresent – ​​som t.ex. KLM gör med sina små porslinshus. Och även om tre små chokladbitar inte kommer i närheten av den, är det ändå en trevlig liten gest att du kan ta med dig en av dessa hem i väskan.

Istället för att servera den under flygningen tycker jag faktiskt att den skickar en riktigt bra signal att ge den som en ”avskedspresent” istället. Det är ett bra sätt att avsluta en flygning.

Sammanfattning

Fördelar:
– Mycket förvaringsutrymme på jämna rader
– God mat från USA
– Uppmärksam och trevlig personal
– Liten och intim kabin
– Snabbt wifi

Nackdelar:
– Ljus från kök när gardinen öppnas
– Begränsat utrymme för fötterna
– Stor skillnad mellan jämna och udda rader
– Mycket begränsat utbud av underhållning

SAS Business på Airbus A321LR är en absolut solid produkt som jag väldigt gärna skulle vilja flyga igen. Speciellt när maten är gjord i USA.

Det saknas fortfarande lite på serveringen innan det blir helt perfekt – t.ex. att maten inte serveras tillsammans på en bricka.

Varma handdukar och meny saknas också.

Stolen är bra att sitta i – speciellt om du sitter i de jämna raderna. Den är dock lite smalare än man känner till från de större planen och framförallt utrymmet för fötterna när man behöver sova är trångt på dessa rader. Det är dock bättre i udda rader, men där sitter man väldigt nära grannen och har mycket mindre förvaringsutrymme.

Förvaringsplats på jämna rader är å andra sidan oslagbart.

På en dagsflygning skulle jag definitivt välja en plats på de jämna raderna. Om detta inte är möjligt så är det strax innan jag skulle kunna tänka mig att flyga SAS Plus istället för att sitta på de udda raderna. Skillnaden när man sitter upp är minimal, om man naturligtvis bortser från skillnaden i mat och service.